Det nya året...

Det här året skall du få göra en helkropps röntgen. Kanske kan vi hoppas på en förklaring, en diagnos. Det här året skall du och jag hitta på lite mera, inte bara vara hemma. Jag behöver träffa andra i samma sitts. Du kanske behöver träffa andra barn.
Hoppas på ett bättre år i år. Förra året var kämpigt. Både för dig och för mig och för din pappa.
Gott Nytt År!

Kanske en diagnos...

Din läkare ringde här om dagen och sa att dom haft ett möte och diskuterat kring dig, och eventuellt kanske kommit fram till en diagnos. Så det som återstår nu är en helkropps röntgen för att se om det leder vidare till någonting.
Jag har förstås inte kunnat låta bli att googla diagnosen du kanske har. Det är väldigt mycket som stämmer överens på det som står.
Mycket gjorde mig ledsen också, som att du kanske aldrig kommer att kunna gå...

Min son...

Du är inte bara liten utan efter med nästan allt. Du har flera saker som är underligt med din kropp. Du hade nästan inga tänder förut och nu kommer alla som inte redan är framme sammtidigt.

Men du är världen goaste och mysigaste son.
Du är nästan alltid glad och det gör mig glad.

Funderar mycket vad det kommer att bli av dig en vacker dag. Det är många funderingar som snurrar i mitt huvud.
Kommer du att kunna gå?
Kommer du kunna prata?
Hur lång kommer du att bli?
Om du inte kommer att kunna prata, kommer du kunna tekna till oss?
Kommer du kunna sitta själv?
Kommer du kunna äta själv?
Kommer du kunna gå på förskola?

Många funderingar................
Finns det några svar?

Förkylningstider....

Min lilla pojke har blivit förkyld. Jag tycker så synd om honom, och han blir så ynklig.
Feber, snuva, hosta och jobbigt med andningen.
Du blir väldigt lätt sjuk, tyvärr.
Kvällarna och nätterna är värst och det blir väldigt lite sömn när du är sjuk. Så har det alltid varit. Men sen är jag väldigt mycket hönsmamma eftersom du hade så mycket problem med andningen när du var mindre.

Trött dag...

Idag är jag trött. Du har börjat sova mer och mer oroligt. Du vill oftast äta välling på natten också, vilket gör att jag är trött.
Du vill heller inte sova något på dagen. Skall nog sluta kämpa med dig om att du skall sova på dagen. Du är ju faktisk en stor pojke, fast du e liten.

Försöker sitt träna med dig varje dag och märker att det går frammåt. Du blir mer och mer stabil. Du orkar mycket mer nu än vad du gjorde för ett tag sedan.

Klumpfötter...

När jag och pappa var på det första ultraljudet, när du låg i mammas mage. Fick vi reda på att du hade så kallade klumpfötter.
När du sen kom till världen så fick vi se dom små söta fötterna. Som i stället för att peka frammåt, var vridna innåt mot kroppen.
Man väntade tills du var lagom stor och stabil i övrigt, sen sattes gipsandet igång.
Doktorerna gipsade dina fötter och ben ända upp till ljumsken. En gång i veckan, var vi på sjukhuset och tog av gips och gipsade om.
Sen hade vi ett uppehåll med gipsandet och gick hos sjukgymnast för att tänja dina fötter i rätt läge.

När doktorerna bestämmt att det inte gick att gipsa mera, utfördes en liten operation. Där dom skar av dina hälsenor rätade till fötterna helt rätt, och gipsade dom. Gipset fick sitta på i två veckor ungefär. Sen gipsade man om, och sen en gång till.
Sen fick du skenor på fötterna som kallades "Dennisbrown skenor".

Idag har du "Dennisbrown skenoena" på natten och ett par andra på dagen, utan pinnen imellan.

Du kommer troligtvis att få ha dina skenor till du blir sju, men vi se hur det går med allt annat också.

Ny dag, nya tag.

Ibland kan man tröttna. Ibland kan man lessna. Ibland orkar man inte mera.

Vad gör man då?

Man ger inte upp! Man är stark och går vidare, man orkar ändå.

Fast de är jobbigt.

Visst kan jag visa utåt att jag är stark. Men innerst inne är jag bara en liten och väldigt ömtålig mamma.

En ny dag i ditt liv. Idag har du varit och behandlingsbadat med pappa. Jag var också med. Du gillar det men somnar oftast en stund i badet för att det är så mysigt.

Har tänkt att du skall mätas och vägas, någon dag i veckan. Får se om du har gått upp något i vikt och växt något. Jag är ganska säker på att du har växt, det märker man när man sätter dig i din speiella stol och skall spänna fast dig. Då det är spännt över axlarna.

Skapandet

Du hade bråttom till världen, du kom i vecka 32. Fast nu så här i efterhand, när jag tänker efter så var du nog inte så tidig ändå. Du hade inte det där utseendet som alla förtidigt föddabarn har. Du var söt redan från första början.

Nu är du två år och tre månader. Du är ca: 70 cm lång och väger 7,5 kg. Utvecklings mässigt så ligger du på en 4 månaders bebis stadie. Du kan inte sitta själv, inte krypa, inte gå. Men du kan gripa tag i saker och flyttafrån hand till hand.

Läkarna säger att du är unik, det finns ingen som du.

Du är min unika pojke.

Här tänker jag skriva om våran vardag och alla tankar mellan himmel och jord.