Trött dag...

Idag är jag trött. Du har börjat sova mer och mer oroligt. Du vill oftast äta välling på natten också, vilket gör att jag är trött.
Du vill heller inte sova något på dagen. Skall nog sluta kämpa med dig om att du skall sova på dagen. Du är ju faktisk en stor pojke, fast du e liten.

Försöker sitt träna med dig varje dag och märker att det går frammåt. Du blir mer och mer stabil. Du orkar mycket mer nu än vad du gjorde för ett tag sedan.

Klumpfötter...

När jag och pappa var på det första ultraljudet, när du låg i mammas mage. Fick vi reda på att du hade så kallade klumpfötter.
När du sen kom till världen så fick vi se dom små söta fötterna. Som i stället för att peka frammåt, var vridna innåt mot kroppen.
Man väntade tills du var lagom stor och stabil i övrigt, sen sattes gipsandet igång.
Doktorerna gipsade dina fötter och ben ända upp till ljumsken. En gång i veckan, var vi på sjukhuset och tog av gips och gipsade om.
Sen hade vi ett uppehåll med gipsandet och gick hos sjukgymnast för att tänja dina fötter i rätt läge.

När doktorerna bestämmt att det inte gick att gipsa mera, utfördes en liten operation. Där dom skar av dina hälsenor rätade till fötterna helt rätt, och gipsade dom. Gipset fick sitta på i två veckor ungefär. Sen gipsade man om, och sen en gång till.
Sen fick du skenor på fötterna som kallades "Dennisbrown skenor".

Idag har du "Dennisbrown skenoena" på natten och ett par andra på dagen, utan pinnen imellan.

Du kommer troligtvis att få ha dina skenor till du blir sju, men vi se hur det går med allt annat också.

Ny dag, nya tag.

Ibland kan man tröttna. Ibland kan man lessna. Ibland orkar man inte mera.

Vad gör man då?

Man ger inte upp! Man är stark och går vidare, man orkar ändå.

Fast de är jobbigt.

Visst kan jag visa utåt att jag är stark. Men innerst inne är jag bara en liten och väldigt ömtålig mamma.

En ny dag i ditt liv. Idag har du varit och behandlingsbadat med pappa. Jag var också med. Du gillar det men somnar oftast en stund i badet för att det är så mysigt.

Har tänkt att du skall mätas och vägas, någon dag i veckan. Får se om du har gått upp något i vikt och växt något. Jag är ganska säker på att du har växt, det märker man när man sätter dig i din speiella stol och skall spänna fast dig. Då det är spännt över axlarna.

Skapandet

Du hade bråttom till världen, du kom i vecka 32. Fast nu så här i efterhand, när jag tänker efter så var du nog inte så tidig ändå. Du hade inte det där utseendet som alla förtidigt föddabarn har. Du var söt redan från första början.

Nu är du två år och tre månader. Du är ca: 70 cm lång och väger 7,5 kg. Utvecklings mässigt så ligger du på en 4 månaders bebis stadie. Du kan inte sitta själv, inte krypa, inte gå. Men du kan gripa tag i saker och flyttafrån hand till hand.

Läkarna säger att du är unik, det finns ingen som du.

Du är min unika pojke.

Här tänker jag skriva om våran vardag och alla tankar mellan himmel och jord.