Ork....

Älskade unge!
Du tar all min ork i från mig. Jag orkar inte när du bara bråkar med mig.
Jag har börjat bli arg på dig, precis det jag känner att jag absolut inte skulle bli på dig. Vad är det för fel på mig, när jag blir arg på dig. Du vet kanske inte att du gör fel, du kanske inte förstår. För det mesta så skrattar du bara åt mig när jag blir arg. Men jag måste lära mig att man inte kan/får bli arg på dig. Jag måste lära mig behärska mig.
Jag vill inte att du skall se mig som sura/arga mamman. Jag vill vara den snälla och lugna mamman.

När man känner att man inte orkar längre. Vad gör man då?

Jag vill inte att du skall börja på förskola ännu, du känns alldeles för liten.
Jag vet heller inte om jag orkar ta tag i det här med personlig assistans.

Du är världens underbaraste pojke. Mammas unika pojke...