Ett liv utan tårar...

Det finns nog ingen som har ett liv utan tårar. Att leva det livet skulle jag aldrig vilja göra, för det är som att säga NEJ till livet.
Att gråta en skvätt, kan göra att det blir lite lättare att gå vidare. Men det är inte helt säkert att det blir lättare heller.
En del går igenom livet på en asfalterad väg utan några som helst hinder. Medans mitt liv är som att gå på en liten stig, med rötter från träden som växer omkring, vattenpölar att hoppa över, kullar, stenar. Jag måste ständigt titta ner för att inte snubbla och falla. Men sammtidigt går jag på en mycket vacker stig, med vackra träd och blommor, jag kan höra havets brus och känna dess lukt. Men jag måste ändå akta mig, för nästa kliv kan vara avgörande.