Var det meningen att det skulle bli så här?
I så fall, vad är meningen med det hela?
Ibland tänker jag. Varför blev det just så här i våra liv?
Du är världens underbaraste pojke!
Jag har så svårt att acceptera att du inte är en helt vanlig pojke. Du är den unika pojken.
Jag har börjat stänga in mig mer och mer i mig själv.Det är inte bra.
Vi träffar andra som också har det svårt, och är i liknade situationer. Eller till och med har det värre.
Men hur gör man för att orka med vardagen. När det verkar som ingen förstår. Dom flesta tittar snett eller kollar en extra gång.
Folk blir nog rädda, när man vågar vara öppen och berätta. Men dom vågar heller inte fråga.
Så snälla giv mig den styrkan jag behöver för att forstätta orka........!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar