Försöker att få dagarna att gå runt utan att bryta ihop. Det är svårt, för det känns som hela världen rasar samman. Sakta men säkert. Vissa dagar är bra, andra dagar bara gråter jag.
Vad finns det för hjälp man kan få? Någon slaggs avlastning, skulle vi nog behöva.
Du är väldens underbaraste lilla pojke!
Vi har ingen aning hur framtiden kommer att se ut för dig, och det vet inte ens läkarna.
Funderar på om man skall pressa läkarna lite mer än vi har gjort.
Vi har gjort en helkroppsröntgen som vi inte har fått något svar på ännu. Två nätter med apparat som läst av din andning, heller inget svar ännu.
Vi gjorde för ganska länge sen en MR på din hjärna och den har vi fått svar på. Men borde kräva ett bättre tror jag. För läkarna sa bara att din hjärna ser ut som en vanlig 2,5 årings hjärna. Men det kan inte vara så. Eller jag tror inte det. Det är ju något som gör att du inte växer och utvecklas som andra gör.
Den första läkaren som sagt att du har en så kallad hjärnskada är en ögonläkare. Den man minst trodde det skulle komma ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar